Kampen för att få ett friskt barn
Ryggmärgsbråck
Trisomi 21 mosaik
PGT-IVF
Bärare av gen
Missed abortion
Sent avbrytande
Pluset på stickan
När jag och min sambo beslutade oss för att försöka med barn så tog det inte så lång tid tills den dagen jag såg pluset på stickan. Överlycklig, förväntansfull och alla dessa sprudlande känslor på att vi ska få vårt första barn ihop. Allt kändes så overkligt.
KUB testet
Jag hade klassiska och tydliga symtom som man har i början på en graviditet och man räknade verkligen ner till dagarna för att få se lillen på ultraljud.
Detta är 2021, pandemin började komma till Sverige och då fick min sambo inte vara med på ultraljudet vid kub testet. Så jag åkte dit själv, nervös och spänd på att se lillen i magen. Fick se hur den sprattlade i magen och barnmorskan tar sina mått och berättar vilka kroppsdelar som är vad och allt känns så fantastiskt.
Tills hon uttrycker sig på slutet att allt ser bra ut MEN jag tycker jag ser något avvikande längst ryggen.
Jag förstår ingenting, vadå ser konstigt ut? De glada känslorna som jag hade började omvandlas till oro och jag tyckte det kändes tungt att ta emot ett sådant besked själv utan att ha någon med sig. Sifforna såg bra ut på kub testet men hon kunde inte släppa det hon hade sett och beslutade att någon annan skulle kolla upp det.
Fick inga besked på vad det handlade om förutom att det var "något konstigt" och fick då förklaringen att det är så svårt att se så pass tidigt i graviditeten. Man visste inte vad man kände efter besöket och det fick ju en att undra om det är något fel på bebis eller inte.
Kontrollerna efter kub testet
Fick gå på kontroll rätt så snabbt efter kub besöket. Då fick jag åka in till sjukhuset för kontroll av ultraljud där både överläkare, läkare och barnmorska var med.
Där var läkaren rätt så positiv att detta är ingen fara och att det är mycket möjligt att det kan växa till sig då man inte kunde se så mycket ännu med tanke hur tidigt det är i graviditeten. Vi visste inte hur vi skulle bemöta det som sas till en. Ska man vara glad över graviditeten och hoppas det är friskt eller ska man gå och vara orolig då något ser mystiskt ut?
Vi blev rekommenderade att fortsätta ha kontroller för att följa upp detta då de fortfarande såg något.
Ovissheten tärde på en
Tiden här var oviss och trots flera kontroller fram och tillbaka så tyckte de att man skulle ha en kontroll längre fram. Minns att jag fick gå och vänta i 2 veckor för att bebis skulle växa på sig så man tydligare kan se på vad som är fel. Minns att det var en fruktansvärt lång period och det var jobbigt mentalt att inte veta vad det kunde vara samtidigt som man kunde se kulan.
Dagen kom till slut och samma läkare som varit på tidigare kontroller började prata om att det allt mer pekar på att det kan vara ryggmärgsbråck men hon var inte så himla säker. Så vi fick träffa någon expert inom området och den läkaren kunde konstatera att det var ryggmärgsbråck med 95% säkerhet.
Hela ens värld vänds upp och ner och vi fick då information kring vad det innebär och vilka konsekvenser det kan få.
Baserat på det så valde vi att avbryta graviditeten och då var jag i V18/V19.
Avbrytandet blev långdraget.
Det var fullt på gyn och fick då ordnat av min läkare att avbryta graviditeten på förlossningen.
Jag minns att jag inte tänkte så mycket på det beslutet utan ville mest avsluta detta så snabbt som möjligt för vår och bebis skull.
Själva avbrytandet var fruktansvärt. För mig pågick det flera dagar då inget hände efter dag1, dag 2 och dag 3. Samtidigt hörde man i rummet bredvid barnskrik där någon föds medan man själv försöker göra något annat. Det var psykiskt påfrestande och speciellt då inget hände med en. Blev därför hemskickad på helgen och fick då komma tillbaka på måndagen. Fick testa en annan metod för att det skulle sättas igång och det gick bättre för på tisdagen var han äntligen ute.
Pågick som en förlossning
Själva avbrytandet var som en förlossning då vattnet gick och man hade såna värkar som man aldrig har upplevt tidigare. Fick använda lustgas, starka smärtstillande som jag mådde dåligt utav och ryggbedövning. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle bli så på det sättet som det var. När det väl var över hade jag blödningar väldigt länge och det visade sig att jag hade kvar rester som gjorde att jag fick skrapas 2 gånger tills min kropp var återställd.
Andra graviditeten
Vägen till vår nya graviditet.
Efter avbrytande i februari 2021 så är jag nu gravid i augusti samma år. Nu är det äntligen min tur och denna graviditet kan inte bli sämre tänkte jag då.
Fick samma läkare som jag hade tidigare med min första graviditet, vi döper henne till Jenny. Vi hade gjort en plan att blir jag gravid igen ska vi ha tidiga ultraljud för att det ska kännas bra för mig med tanke på allt som har varit. Vi bestämde även att göra NIPT test istället för kub test.
Ultraljudet
Första ultraljudet som var i V9 såg jag hur den rörde sig och levde i magen och lyckan var total. Fortfarande pandemi så jag fick gå på ultraljuden själv.
Andra besöket för ultraljudet är jag då i V12 och då fick jag min läkare Jenny och jag tyckte det såg annorlunda ut jämfört med det jag har sett tidigare. Varför ligger den längst nere där i fosterställning som om den sover, varför rör den inte på sig? Tankarna börja snurra och hon säger inte så mycket. Vet att hon uttryckte sig lite känslokallt och kommenterade att jag tror bebis är död och hon beslutade att vi skulle göra vaginalt ultraljud för att hon skulle se bättre.
Ensam med dåliga besked IGEN
Att få höra orden att den inte lever från henne var som att någon tog ut mitt hjärta och krossade det helt. Och att vara ensam igen utan att ha min sambo bredvid sig gjorde känslan ännu värre.
Jag var i sån chock och läkaren var lika chockad som jag och jag kunde inte tro att det var sant. Gråtande och förtvivlad efter besöket minns jag så väl att jag panik skriker av smärta och det gör så ont i mig att veta att den inte lever. Mitt hjärta går verkligen sönder. Och sen återberätta vad som har hänt till sambon och slänga ur sig orden att den inte lever. Man började ifrågasätta sig själv, varför jag inte kan få en bebis som mår bra och är frisk. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Återigen på sjukhuset
Frustrerad, arg och ledsen är man också att kroppen tror att den mår bra fastän bebisen har dött i magen. Fått så kallat missed abortion. Fick en tid hos gyn där jag blev inlagd för att föda ut mitt döda barn då uppenbarligen inte min kropp tar hand om det naturligt.
Känns som en liten repris att vara inlagd igen på sjukhuset igen samma år. Tack och lov var det inte lika långdraget som tidigare utan fick åka hem samma kväll som när jag lades in.
Svar från NIPT testet
Fick resultatet från Jenny ang NIPT testet och det visade sig att bebis hade trisomi 21. Hon förklarade att detta är ren otur med en graviditet med ryggmärgsbråck och nu graviditet med MA som pekar på att den hade trisomi 21. Även om hon inte tyckte det var nödvändigt ställde hon frågan om vi ville ha utredning bara för att se så vi inte bär på något. Oftast gör man inte en utredning om man inte fått 3 missfall på raken men läkaren ville bevisa för oss att det var ren otur och att det inte är något fel på oss och därför fick vi göra en utredning
Beskedet
Tills den dagen man får beskedet att jag bär på en gen som leder till att man kan få sjukt barn.
Trisomi 21 Mosaik.
Världen vänds upp och ner
Förstår ingenting, vad är detta? Har jag down syndrom eller vad betyder det här?
Drömmen om att få ett friskt barn känns nu ännu längre bort. Försöker googla men det står inte så mycket om det på nätet. Att få det här beskedet känns som en stämpel att det är något fel på mig. Även om det inte har hindrat mitt sätt att leva då jag är som vilken människa som helst. Jag har helt enkelt en extra kromosom i vissa celler och det var detta som gav utslag på NIPT testet. Så vi vet inte vad som var fel med bebisen förutom att den hade somnat in.
PGT resan
Efter samtal med klinisk genetik om vad detta innebär så sätts vi i kö för reproduktionsmedicin för att få göra PGT. Så kallad IVF fast man förebygger genetiska sjukdomar.
2022 ställs vi i kö och det året var en lång väntan på att påbörja processen. Första behandlingen fick jag göra i augusti där analysen inte blev riktigt bra. Andra behandlingen i november fick jag 1 embryo som var perfekt utan avvikelser och 2 andra med låggradig mosacism.
Tänk att detta embryo som var perfekt är nu idag min son som är frisk och är helt fantastisk. Vi fick kämpa över 3 år för att få vår dröm, vår älskade och finaste son.